Kulturens Östarp vintertid

Bakom det märkliga namnet Kulturens Östarp gömmer sig ett friluftsmuseum som ägs och drivs av Kulturen i Lund, även om det ligger i Sjöbo kommun. Östarp ligger i vackra omgivningar vid Romeleåsens östra fot, närmre bestämt mellan Veberöd och Blentarp - se karta här.

Vid Östarp finns Gammelgården som är bevarat på plats och visar på en skånsk gårdsmiljö från 1800-talet. En vattenkvarn och en stubbkvarn har flyttats dit efter att kulturen köpte området - det gjorde de förresten redan i 1922.

Till Östarp hör också Möllegården, där gårdbrukarna Lars Göran och Jenny bor. De driver markerna med hästredskap av 1930-tals modell. De stora gyllenbruna ardennerhästarna och nordsvenskarna brukar gå ute i hagarna om de inte jobbar. Det finns även kor, får, getter, grisar, höns och gäss på Östarp, och alla djuren är av gamla lantraser.

Vintertid är gården stängd, men Östarp är värt ett besök ändå, särskilt nu när snön ligger så vackert.

Till Gammalgården hör en trädgård, ja egentligen är det två olika trädgårdar i helt olika stil.

Närmast huset finns en fin traditionell bondträdgård med buxbomhäckar och grusade gångar. Lite längre mot väster står tre enorma granar och andra stora träd som planterades i slutet på 1800-talet, då gårdens ägare ville skapa en engelsk park efter tidens mode. Ädelgranen, som då var en sällsynthet, har blivit den amerikanska jätten som den egentligen är. Man får vara tre personer för att nå runt stammen. Egentligen helt malplacerat i en historisk miljö, men en imponerande påminnelse om att tiden har gått.

Kring Östarp finns också inhemska jätteträd. Grova ekar och mångstammiga bokar ger minnen om de vilda skogarna som för flera hundra år sidan täckte landskapet öster om Romeleåsen. Skogarna trängdes undan av jordbruk och betesdjur så att landskapet till sist var nästan naket. Då blev det problem med sandflykt, och de tallskogar som nu är dominerande planterades. Den historien skall jag återkomma till.

Spår

Några lodjursspår har inte rapporterats, men går man ut i naturen nu kan man hitta alla möjliga andra spår. Ett av de allra vanligaste är märken efter rådjurets klövar.

Visste du förresten att vartenda rådjur i hela Sverige härstammar från Sjöbo? i slutet på 1700-talet utrotades den svenska rådjurstammen nämligen nästan fullständigt, efter att jakten hade frigivits. Enligt källor var det endast kring Övedskloster det fanns rådjur kvar. Då jakten slutligen upphörde kring 1830 spred rådjuren sig åter, och förvånansvärt snabbt återtog de sitt gamla utbredningsområde.

Spår är inte bara fotavtrycken av olika djur. De visar också på hur djuren rör sig och ibland olika saker som har hänt. Man kan hitta en snögrop där en hare har suttit och tryckt eller kanske ett vingavtryck från en rovfågel som har slagit ner.

Men vad har hänt här? Finns det någon läsare som har lust att gissa?

Spåret är inte gjort av något litet djur. Här har det gått bredvid mina storlek 46. (Nej, jag hade inte en mindre dinosaurie med i koppel...)

Lodjur på besök!

Det var tydligen ett lodjur i närheten av Sjöbo i december. Hans Ramel så lodjuret på bara 25-30 meters håll när han 12. dec satt i ett jakttorn ett par kilometer norr om Övedskloster - slottet som familien Ramel är ägare till. Länsstyrelsens rovdjursekspert Nils Carlsson säger till Skånska Dagbladet att inget lodjur har synts så långt söderut i modern tid, men han bedömer ändå iakttagelsen som trovärdig. Hans Ramel är van jägare och hade bra sikt till lodjuret, han kunde se både de svarta örontofsarna och den korta svansen. Båda kännetecken ses på bilden här, som dock är hämtat från Wikimedia.

Övedsklosters förvaltare Lars Bæksted fick en mer osäker skymt av djuret i mellandagarna, på nästan samma plats. Skogarna vid slottet är ostörda och viltrika, så kanske lodjuret har hittat ett bra ställe att stanna över vintern?

Lodjur kan å andra sidan röra sig långt, så det är kanske mest troligt att den vandrar vidare och möjligen iakttas någon annan stans. Hur som helst kommer den att dra sig norrut framåt våren, anser Nils Carlsson. Den måste till norra Skåne eller längre för att hitta en partner.

Ett lodjur väger bara runt 20 kg. Det är en skicklig jägare av småvilt og kan också fälla ett rådjur, men för människor finns det absolut inget att oroa sig för. Tvärtom behövs en väldig tur för att överhuvudtaget få se ett lodjur. De är skygga och drar sig undan.

Just nu faller det ny snö i Skåne. Om lodjuret finns kvar går det kanske att hitta spår. De liknar kattspår i tredubbel storlek. Se hur spåren ser ut.

Ser du lodjuret eller spår av det kan du kontakta UT i Sjöbo eller Länsstyrelsens rovdjursenhet.

Uppdatering - lodjuret sågs vid Åsum 1. febr.