Algblomning

Det har kommit frågor om badvattnet i sjöarna, som är mycket grönt av alger. Är det farligt? Svaret är ja, det kan vara giftigt, men det måste inte vara det. Halten av olika gifter är omöjlig att avgöra utan en analys, och det är inget som mäts rutinmässigt. Därför finns det bara ett allmänt råd att ge:
Står man i vatten till knäna och inte kan se sina fötter, då ska man inte få vattnet i ögonen och absolut inte svälja det. Det betyder också att småbarn inte ska bada. Hur mycket alger det är på badplatserna kan variera från dag till dag.

Jag har undersökt mer om alger, och berättar nedan. Tack till Vibeke Lirås på Länsstyrelsen i Skåne för hjälpen.

Vad är giftalger?

Algerna i de skånska slättsjöarna är en blandning av många olika arter. Vissa är oskadliga, vissa kan producera giftiga ämnen. Det är bland de så kallade blågröna algerna at det finns giftiga arter. Blågröna alger är en äldre benämning, mer korrekt kallas de cyanobakterier. På ett sätt är de spännande – de är nämligen några at Jordens allra äldsta livsformer och har funnits här i 3 miljarder år!

Undersökningar i Sövdesjön från tidigare år har visat att ungefär hälften af algmassan brukar bestå av blågröna alger. I Vombsjön kan det vara upp till 80 %. Något liknande gäller de övriga skånska slättsjöarna. Det är ont om undersökningar av hur mycket gift – algtoxiner – som dessa cyanobakterier faktisk producerar. Det kan variera mycket beroende på precist vilka arter som dominerar, men det kan även variera inom samma art. Läs mer om algtoxiner här . Toxinerna mäts inte i de rutinkontroller som kommunen tar av badvattenkvaliteten. Här mäter man den vanliga hygieniska kvaliteten, alltså bakterier.

Som vanlig badgäst är det tyvärr omöjligt att avgöra hur giftigt vattnet är när det är grönt.

Har algblomningarna blivit värre?

Ja, det har de om man jämför med t.ex. 1950-talet. De senaste tjugo åren har problemen varit konstanta, möjligen med en liten förbättring i vissa sjöar. Tidpunkten och omfånget av algblomningen kan variera från år till år beroende på vädret, men i princip är det algblomning varje år i de sydskånska sjöarna. Algblomningar förekom även förr, men bara vissa år och troligen inte lika massiva. Algblomningarna orsakas av för mycket närsalter i vattnet. De två viktigaste näringsämnen är kväve och fosfor. Samspelet mellan de två är komplicerat i vattenmiljön. Cyanobakterierna har förmågan att själva ta upp kväve från luften och gynnas därför fram för allt av fosfor.

Varför blir det inte bättre även om vi har reningsverk?

Den stora källan till fosfor i vattenmiljön är avloppsvatten från hushållen. I dag fångas det mesta fosfor i kommunale reningsverk, och även enskilda avlopp har blivit mycket bättre under de senaste decennierna. Vattenkvaliteten i bäckar och åar har snabbt förbättrats, men i sjöarna har vi fortfarande algblomning. Det beror på att det mesta av den fosfor som under årens lopp har hamnat i sjöarna finns kvar där, och mycket av det cirkulerar i det biologiska kretsloppet. Dessutom är algblomningarna en ond cirkel, därför att algerna skuggar för bottenvegetationen, som annars skulle bidra till sjöns tillfrisknande. Populärt sagt har man en gång rubbat sjöarnas balans, och då tar det mycket lång tid att återställa den.

Så småningom lagras fosforn i bottenslammet, där den inte längre är åtkomlig för algerna. Hur lång tid det tar innan vi kommer att se en riktig förbättring af algproblemen är mycket svårt att säga, men det bör gå långsamt framåt. I Ringsjön har man försökt hjälpa naturen på traven genom att ta upp stora mängder ”skräpfisk” – mört, braxen m.fl. Då får man upp en del näring och fram för allt blir det fler djurplankton som i sin tur äter alger – och då mår bottenvegetationen bättre. Då kan man skapa en positiv cirkel i stället för en negativ.