13 dec. 2009

Kärlek vid ån



Bor du i Sjöbo samhälle har du nära till kärleksstigen. Ja, så kallas stigen vid ån norr om byn. Vintertid skulle det passa bättre med trollstigen, för det är gott om krokiga, mossiga ekar och ett stort sönderfallet bokträd med läderbruna tickor. Det är många djur och svampar som är beroende av gamla träd. Nötväckan springer runt på
ekstammarna utan att bry sig om huvudet är upp eller ner. Den letar inte nötter men insekter som gömmer sig i springorna.

Gamla träd ger perspektiv på vårt eget korta liv. När de här träden var unga var Sjöbo inte mer än en liten samling hus som ägdes av Övedskloster. Den byn som var värt att prata om var Åsum norr om ån, där medeltidskyrkan fortfarande ligger. Namnet Åsum syftar inte på ån, men på åsarna, höjddragen runt om. Däremot gav byn namn til ån: Åsumån kallas den här, fast detta är ån med de många namn som jag skrev om 25. nov.

Lämnar man kärleksstigen kan man gå långs brädden av ån. Så här års är det tämligen blött. Där vattnet är strömt är det god chans att se strömstaren med den vita hakklappen. Den flyger upp från en trädrot och sätter sig på andra sidan ån, lite för långt bort för att få en bra bild. Den lilla fågeln kan dyka ner till grusbottnen och leta mat. Där finns det kryp även när det är svårt att vara insektsätare på land, och just vid strömfallen hålls vattnet ju isfritt.

Tillbaka vid Åsum möts man av en ståtlig stenbro, 110 meter lång och med fyra valv. Den är byggd i 1764 på beställning av den förmögna Hans Ramel på Övedskloster - han som fick tillnamnet "Bygge-Hans". Ramel sägs ha varit trött på att bönderna la för mycket tid på att reparera sin gamla träbro. Ännu längre tillbaka i tiden var det säkert ett vadställe här som bestämde byns läge. Därför kan platsen ha varit viktig redan i förhistorisk tid. Det är något som tyder på att det är så... I Åsum har det gjorts ett helt osannolikt fynd som du kan läsa om i nästa post.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar