Tyge sten

Det finns gott om sten i de östra delarna av kommunen, men inte så många riktigt stora flyttblock. De flesta blocken ute i åkrarna har klyvts och forslats bort eller användts till byggmaterial under 1800 och 1900-tal.

Tyge sten har inte legat i vägen för någon. Det är en ordentlig rullsten, 8 meter lång och med en vikt på ett par hundra ton. Den ligger i Tolånga ängar, som numera är en bokskog två kilometer norr om Tolånga kyrka. Skogen är förresten fin den också, med en del gamla träd som får lov att stå. Huggning med stora maskiner pågår i en del av skogen för tillfället, hoppas att de inte far för hårt fram.

Stora sten har alltid fascinerat människan. Hur har de kommit dit? Ofta finns det berättelser om troll eller jättekvinnor som slängde sten efter kyrkor, och just så är det med Tyge sten. Det var ingen annan än Jätten Finn, som under sitt bygge av domkyrkan i Lund retade sig på bönderna i Tolånga, som samtidigt höll på att bygga sin kyrka. Lite för fin för vischan, tyckte Finn, och drog upp en rund sten ur marken och slungade iväg den med hjälp av sitt strumpband. Men strumpbandet brast och stenen missade sitt mål. Så brukar det gå... det finns inga historier om kyrkor som faktisk sköts i grus av en fullträff.

Nu vet vi att stenen har legat på samma plats i betydligt längre tid, närmre bestämt 15.500 år sedan isen smälte undan i denna delen av Skåne. Isen har satt kraftiga spår kring Sjöbo, men mer om det vid ett senare tillfälle.

En helt annan sorts is syntes i skogen på vägen till Tyge sten. Det hade frusit på natten, och från genomblöta, murkna grenar hade päls av is växt ut. Det som händer är att vattnet utvidgar sig när det fryser, och då trycks vatten i grenen ut efterhand. Det utsipprande vattnet fryser genast och bildar hår av is. Vackert, fast väldigt skört.