Sjöodjuret från Ellestad

Av Sjöbos fyra större sjöar är Ellestadsjön nog den minst kända. Vi delar den för övrigt med Ystads kommun. Bredden är svårtillgänglig på de flesta ställen, men sjön är magnifik, kantad av urskogsliknande sumpskog eller gamla ekar. Här frodas fisk, fåglar, och vilt. Allt samman lockade också hit människan på stenåldern.

Platser där stenåldersjägarna har gjort redskap finns runt om sjön. Flintavslag kan hittas i vattenbrynet.

Sjöbrädden var ordentligt uppbökad av vildsvin. Vildsvinsstammen har ju ökat enormt i Skåne de senare åren. Man ser grävarbetet överallt, men djuren är skygga så det är inte ofta man stöter på dem. Vildsvinen hade rotat upp ett och annat flintavslag. Jag gick långsamt runt med blicken mot marken och plockade upp en handfull då det plötsligt pustade till väldigt nära.

Och där, tjugo meter bort, kom en hel flock vildsvin som inte hade märkt mig. Två svartbruna suggor och 7-8 unga grisar. De blev lika förvånade som jag och stod still i någon sekunds panik, innan de vände runt och bullrade iväg genom buskarna. Vad stora de vuxna är på så nära håll! Man förstår verkligen varför de är farliga om de är skadade. Men ett vildsvin som inte är skadat tänker bara på én sak, att komma bort så fort som möjligt.

När grisarna hade försvunnit i trädridån vid sjön hörde jag hur det plaskade där inifrån, och plötsligt förstod jag vad de höll på med. De simmade ut! Och nu kom de fram därute på vattnet. Det liknade ett livs levande sjöodjur, frustande och ångande med svarta pucklar som böljade upp och ner. De simmade ut och ut länge tills de nästan försvann i det mörka skymningsvattnet, sen hörde jag att de gick i land i vassviken kanske en halv kilometer bort.

I skogskanten luktade det fortfarande skrämd gris.

Vildsvin är ett kontroversiellt inslag i den skånska naturen. De är en del av den ursprungliga faunan, men sköts bort helt under 1700-talet. I modern tid har vildsvin rymt från hägn, och i 1980-talet etablerade de så småningom lokala bestånd i skånska skogar. Under de sista tio åren har de tagit fart. De flesta tycker att svinen har blivit för många. Stora areal med vintergrödor blir förstörda, och en krock med en 150-kilos galt har blivet för vanligt på vägarna. En av orsakerna är att människan faktiskt rör sig mycket mindre i landskapet än hon gjorde förr. Grisarna har många fredliga hörn och de har mycket vintermat från åkrarna i nutidens lantbruk.

Ändå var det här mötet med grisarna en så mäktig upplevelse att kungsörnen, som flög över en stund senare, hamnar i parentes.