Gula blommor vid Åsumån

Väg 13 från Sjöbo till Hörby korsar Åsumån strax utanför Sjöbo. Där ställde jag bilen i en parkeringsficka i tisdags, 27/4, och hoppade in i kohagen väster om vägen. Ån slingrar sig västerut mot Björka och Vombsjön, kantad av ängar och ekridåer. Det går att att ta sig fram om man är inställd på att klättra över några stängsel. Det finns gamla stättor här och var som är i behov av upprustning. Naturen vid ån är mycket vacker, och från vägen är det som att stiga in i en annan värld. Björkaåns fiskeförening har en fin hemsida med bilder från ån.

Fisket får vi ta någon annan gång, här handlar det om blommor. Det är mycket gulsippor ute på ängarna. En annan gul art som finns överallt, även här, är svalört. Den kan vara ett jobbigt ogräs på fel ställe, men är ett troget vårtecken.

Små sexuddiga ljusgula stjärnor i gräset är vårlök. Vanlig vårlök har 3-4 blommor med avrundade kronblad på en upprätt stjälk. Den kan stå i stora mängder i halvskuggig betesmark. Ett par ställen på turen såg jag en annan art med spetsiga kronblad och tunna stjälkar och blad som knappt orkar stå upp. Det är dvärg-vårlök. Den är inte lika vanlig, men mycket fin.

I ådalen med sitt skyddade klimat har kabblekan redan slagit ut. Gulare än så blir det inte!
Andra blommor lutar mer åt det gröngula. Ett roligt eksempel som stod i sumpskogen nära kabblekan är gullpudran. Blommorna är små och oansenliga, men bladen runt omkring har samma färg, så gullpudran lyser upp som intensivt ljusgröna fläckar bland de mörkgröna svalörtsbladen.

I samma dunge på något torrare botten stod en av mina favoriter, desmeknopp, som inte gör mycket väsen av sig. Den är liten och mer grön än gul, men blommorna sitter som en liten kub och bladen är eleganta. Den är inte ovanlig, men man måste ha ögonen med sig för att hitta den.