Överraskning vid Äsperöd

Det mesta av Sjöbo kommun ligger i mellanbygden. Inte skogsbygd och inte jordbruksslätt, men mitt i mellan. Risbygd, kallades det också förr. Här fanns många så kallade stubbskottängar där man tog hö, men där det även fanns buskar och träd som höggs ner med runt 10-20 års mellanrum. De flesta lövträd klarar den behandlingen, och svarar genom att skicka upp en mängd nya, kraftiga skott. Till exempel ask, lönn, alm och lind kan på det sättet hållas buskformade men ändå leva i generationer. Det klena virket och riset användes till gärden och till bränsle. Hassel, som är buskformig av natur, gynnades i stubbskottsängarna, och de raka hasselkäppar var mycket användbara. Träden gjorde dessutom nytta till lövhö och genom att resten av bladen gav ett näringstillskott till ängen.

Systemet kallas för stubbskotsbruk, och även om det har varit mycket vanligt i våra trakter, så är det ett brukssätt som övergavs helt under 1900-talet därför att det kräver mycket handarbete. Många av de småskogar som ligger i jordbrukslandskapet är gamla stubbskotsängar som har växt igen. På Hörjelgården söder om Äsperöd har naturskyddsföreningen genom 30 år återskapat en stubbskottsäng som är någon knapp hektar stor.

Det var just dit jag var på väg i går, då jag strax utanför Äsperöd fick syn på en spännande dunge. Jag svängde in till en gård som låg intill och frågade ägaren om jag fick titta. Vad som uppenbarade sig liknar inget mindre än ett välbevarad forntidslandskap.



Dungen eller ängen är av storlek som ett fotbollplan. Den består mest av jättegamla hasselbuskar, med lite avenbok, al och enstaka lind i kanterna. Idag nyttjas området som betesmark, men karaktären av löväng är bevarad med lagom spridda träd.

Ägaren sa att det hade börjat sprida sig nässlor i ängen. Det visar på för mycket näring, som kan komma om betesdjuren gillar att stå på en viss plats. Man kan komma till rätta med det genom att börja ta hö, då för man bort näring. Men vem tar hö i en löväng nuförtiden?

Jag skall ta reda på mer om den här platsen. Kolla på gamla kartor och prata med gamla människor och se om det går att få fram någon historik. Det får bli ett nytt inlägg så småningom!

Sällan ser man så stora och grova hasselbuskar.


Under hasslarna blommar vårlöken, en vanlig fast lite oupmärksammad vårblomma. Det skall bli kul att se vilka växter som dyker upp längre fram på våren.